Kontanter är inte detsamma som papperspengar!

17 augusti 2010

Mikael på skivad lime skriver om sin syn på betalkort och länkar till viktualiebroderns intressanta arbete om att återupprätta kontanter som betalningsmedel med kommentaren att han inte tror att det är den optimala lösningen. Det är något som jag mycket väl kan instämma i, för även om jag tycker att viktualiebroderns projekt är hedervärt, så är jag något kluven till det här som kallas ”kontanter”.

Det jag gillar med ”kontanter” är att det är ett anonymt betalningsmedel. Det jag ogillar är att det är ett analogt betalningsmedel.

Men saken är ju den att kontanter inte måste vara analogt (varför jag skrev ”kontanter”), det finns nämligen inget som säger att kontanter måste vara sedlar och mynt!

Nej, kontant är ingen synonym till ”papperspengar”, men vad är då definitionen, frågar vän av ordning; vad är en kontant?

En bra förklaring tycker jag nuvarande riksbankschefen Stefan Ingves gav för över tio år sedan då var han vice riksbankschef (läs gärna hela föredraget, mycket läsvärt!):

Jag tror man lite slarvigt kan säga att det ligger nånstans däremellan: vissa lösningar ligger närmare kontanter, andra närmare kontomedel. Likheten med kontanter ligger i att transaktionerna kan göras i princip anonymt och utan någon kontroll mot något konto, d v s ”off-line”. Hos sådana system där värdena kan cirkulera från användare till användare utan att efter varje vända gå tillbaka till utgivaren blir kontantlikheten ännu större.

[…]

Allmänt kan man väl säga att graden av anonymitet och överförbarhet i praktiken avgör om det mest liknar kontanter eller pengar på konto.

Det vill säga, de två faktorerna som konstituerar ”kontanthet” är

  • anonymitet
  • möjlighet aktörer att göra överföringar mellan sig utan att koppla upp sig mot en tredje mellanpart (peer2peer och afk)

Dagens digitala betalningsmöjligeter afk eller på nätet med betalkort är däremot mer en digitaliserad form av kontoöverföring från en köpares till en säljares bankkonto.  Vid överföringen måste man koppla upp sig mot en tredje part och det är inte anonymt.

Om man är intresserad av hur det här kan göras är det här en länk som ger en hel del kött på benen. Och som författaren noterar i sammanfattningen i del 6:

Betalning med betalkort via öppna nätverk där säkerheten garanteras med olika kryptografiska algoritmer är en bra ad-hoclösning för ett redan existerande system. Problemet med betalkort är dock att kunden aldrig kan vara anonym samt de relativt höga transaktions kostnader. Ett mycket troligt scenario för betalkorten är att de från att starkt ha erövrat den elektroniska betalningsmarknaden försvinner vartefter de riktiga elektroniska pengarna etableras och tar över marknaden.

Huruvida dessa system kommer erbjuda anonyma betalningar eller ej är svårt att säga eftersom både affärer, banker och staten har mycket att vinna på att de kan kontrollera enskilda köp och dessutom segmentera marknaden i olika personlighetsprofiler. Ett annat skäl främst för staten är att de med anonyma betalningar förlorar möjlighet att ta ut tullar och andra avgifter för varor som säljs då dessa ofta kan skickas direkt till kunden över nätet.

Det här går att göra, det enda som saknas är politisk vilja! Det finns visserligen endel små projekt som som är principiellt intressanta, men varför görs det knappt eller ingenting sådant här på statlig nivå? Eller inom banksektorn? Eller ja, de svenska bankerna hade ju sitt halvhjärtade försök med det undermåliga Cashkortet.

Varför är det här viktigt då (förutom att folk som jag vill ha digitala kontanter och ogillar fysiska sedlar och mynt)? Tillbaks till Stefan Ingves:

Likafullt finns det ett ”systemproblem”, men av ett annat slag. Det som kan hända är att dåligt utformade och inkompetent eller oseriöst skötta system kan leda till omfattande förtroendeproblem som drar med sig liknande system och tekniker, vilket i sin tur kan leda till en stegvis erodering av betalningssystemets funktionsförmåga. En konsekvens kan bli en återgång till kontantekonomin, vilket skulle vara en samhällsekonomiskt mycket kostsam ”flight to quality”. I det perspektivet kan man för övrigt se centralbankens utgivning av sedlar och mynt som ett sista skyddsnät för ett ännu större och ännu mer förödande steg bakåt: en återgång till bytesekonomin.

Dvs, om folket inte känner sig tillfreds och har förtroende för systemet kan det braka ihop och vi kan tvingas tillbaks till äldre system som dagens kontantsystem eller om det avskaffats till en bytesekonomi. Bytesekonomi är nämligen, om än väldigt otymplig, per definition anonym.

En sak som jag tror är viktig för att folk ska känna förtroende för ett digitalt kontantsystem är möjligheten att kontrollera sitt saldo. Det ska vara minst lika enkelt som att öppna plånboken och titta, typ en liten display på kortet/manicken man betalar med och en knapp att trycka på för att visa saldo.

Jag försökte få nån slags respons från den retoriskt töntiga kampanjen kontantfritt.nu i den här frågan i ett mail, men jag fick ett svar som menade att visst kan man göra så som jag förordade men det är inte den vägen dom förespråkar eftersom det finns en viss poäng med spårbarhet, så istället förespråkar dom stärkt integritet och banksekretess.

Well, det är ju visserligen bra med integritet och banksekretess, men det räcker inte eftersom ”integritet” inte är anonymitet. Det duger helt enkelt inte, ska vi gå över till digitala betalningsmedel behöver vi digitala kontanter eftersom vi behöver anonymitet.

just my two digital cents…


Någon jävla ordning ska det vara i ett parti!

12 augusti 2010

Viktualiebrodern skriver om vikten att inte peka finger utan kunna ha en förlåtande attityd.

För den senaste veckan har det pågått ett ganska otäckt blame game.

Extra otäckt blir det när personen som får utstå spott å spe inte gjorde det minsta fel, även om situationen som helhet är olycklig.

För saken ÄR ju den att Rick tvärt emot vad belackarna påstår hade fullt stöd i valmanifestet för det han sa!

Så här sa den relevanta passusen:

“Informationsinnehav ska avkriminaliseras i samtliga fall. Endast informationsdistribution kan vara straffbart, och då bara i mycket speciella fall där sekretessbelagda personuppgifter inte får spridas från myndighet/sjukhus/bank, eller då det rör nationens säkerhet.”

Vilken del av ”samtliga fall” är det egentligen som är så svår att förstå?!

Dessutom menar man att man ”tolkade texten olika” och att ”innehav […] ska fortsatt vara illegalt och falla under de undantag som passusen räknar upp.” när undantagen räknade upp när distribution av information skulle vara straffbart, inte innehav.

Rimligtvis kan en person som jobbat som bokförlagschef läsa innantill på svenska!

Och att man missat den och bara greppar efter halmstrån när man ska pudla må väl vara, men rättfärdigar inte att någon ska behöva ta emot oförtjänt skit för påhittade fel man inte begått.

Sen tycker jag att skrivningen var olämplig och olyckig, men då är det skrivningen man ska skylla på och inte att Rick till fullo gjort sitt jobb och företrätt den.

Jag erkänner också; det är mitt fel! Förlåt mig!

Jag såg också skrivningen om total informationsfrihet dagen före valmanifestet släpptes. Jag reagerade inte särskilt på det, jag blev lite förvånad att man kommit fram till ett så modigt ställningstagande, men fanns det en konsensus så var det så och jag hade ju inte engagerat mig i processen, så jag fick ju stå mitt kast tänkte och tyckte jag.

Faktum var att jag reagerade mer på språket, textens disposition och layouten av dokumentet som i min ögon var mycket snyggare i vårt valmanifest 2006.

Det är vi medlemmar som inte engagerat oss och då blir kvalitén därefter, men det är vårt fel, inget som Rick ska behöva löpa gatlopp för!

Därför tycker jag det är bra att vi reviderar, men tycker att lärdomar måste dras för framtiden. Men då måste alla inse vilken del de själva har i problematiken istället för att peka finger och skylla på andra. Och, det är ok att göra fel, så länge man är beredd att erkänna det. :-)

I sakfrågan står jag nog rätt nära den här kommentaren av av Anders Troberg. Även om jag förstår och delvis håller med i informationsfrihetliga perspektivet så är jag inte säker på att jag håller med i det helt och det är främst ur ett rättssäkerhetsperspektiv jag  ser frågan ur:

Folk som råkat få barnporr pga av virus eller plantage (och sådana historier är inte ovanligt om man kollar teknikpress som IDG eller Slashdot) eller där ett stort arkiv på flera hundra tusen filer och någon enstaka är barnporr som vederbörande inte vetat om. Det behövs med andra ord ett stärkt krav på bevis av uppsåt att inneha materialet. Både av rätten och åklagaren, men även polisen måste jobba efter frågan om uppsåt föreligger, med tanke på det sociala stigma som ett så vidrigt brott kommer leda till.

(ps: unga läsare som inte känner igen bloggrubriken hänvisas hit)


Valkompass medelst svart låda

20 maj 2010

Efter att ha blivit uppmärksammad av andraSvenska Dagbladets valkompass med i vissa avseenden uppenbart mycket tveksamt resultat skulle jag bara vilja komma med en liten kommentar:

Svd skriver på sin blogg att:

Kompassen är utvecklad av TT Spektra, ett dotterföretag till nyhetsbyrån TT. De i sin tur har tagit hjälp av statsvetarna Christer Isaksson, Stig-Björn Ljunggren och Tommy Möller för att utforma frågorna och vikta resultatet.

Efter att ha varit i kontakt med TT Spektra (scrolla ner till ”valkompass”) fick jag bekräftat vad jag misstänkte. Det hela är en så kallad svart låda; hur dina svar på frågorna (input) behandlas för att beräkna fram till ett ett svar till dig (output) om hur mycket du sympatiserar med de olika partierna är hemligt!

(visserligen går det möjligen att använda omvänd ingenjörskonst men har inte så mycket med saken i sig att göra…

uppdatering:redan samma eftermiddag visar det sig att en sådan beräkning medelst program vara gjord, och…its so wrong, on som many levels; om den stämmer är det flertalet saker som var nyheter för mig som varit med i pp i snart 4,5 år; tydligen är vi för tobinskatt, för alokoholmonopolet. De två var väl de två mest iögonfallande även om det fanns fler som man reagerade ”hur tänkte dom nu?”. Personligen tror jag att jag valde att vara sympatisör på den ena och emot på den andra, men att vi som parti tagit ställning var nytt för mig, tillbaka till partiprogrammet! allvarligt skulle jag nog kunna ranta loss rejält här, men in och läs Jespers inlägg och kommentarsdiskussion istället…)

Om man tar svartlådemekaniken till sin spets skulle man kunna ställa ett 20-talet frågor och sen helt oavsett vad personen svarat helt frankt ge svaret:
Du sympatiserar med 100% med SocialModeraterna, det Liberala Arbetarpartiet

Nåja, nu är resultatet i de allra, allra flesta fall säkerligen väldigt bra, men uppenbart inte så att alla tycker att det är så i alla aspekter.
Dessutom måste man fråga sig om svartlådemekaniken är rimlig ur rent principiellt synvinkel. För var den principen säger är; ”Lita på oss!” och även om jag och de flesta med mig gör det i många fall, så knappast så i alla fall, särskilt inte efter det här.

Röstat i primärvalet till valsedeln i Västra Götalands regionen

06 mars 2010

Just nu pågår i piratpartiet primärval till de valsedlar där partiet ställer upp i lokalval. Ett sådant ställe, där jag ställer upp och får rösta, är i Västra Götalandsregionen. 19 kandidater finns att rangordna när man röstar, som går att läsa presentationer av här. Röstar gör man här.

Det var bitvis svårt att rangordna kandidaterna. Nu måste man inte rangordna alla 19 kandidater om man inte vill, man kan rösta på 1 kandidat om man inte orkar sätta sig in mer, men demokratinörd som man är så… hehe. Men mot slutet blev det riktigt svårt och även i mitten är jag inte helt säker på att jag gick på mer än känsla (därför kan det vara bra att som jag spara koden man får när man röstat så jag kan ändra fram till valet stänger).

I toppen var jag däremot åtminstone hyfsat nöjd och tänkte tipsa om några personer och deras presentationer som jag tycker man ska ta en titt på och fundera på om man inte själv borde lägga en röst på. Det är personer jag tycker är väl införstådda i partiets politik och strategi. Så här kommer min de 5 översta på min valsedel.

1. Björn Odlund
2. Jacob Hallén
3. Erik Fredriksen
4. Kent Holmblad
5. Olof Noaksson

Såså, iväg och påverka nu!


Dags att sätta saker i proportion!

05 mars 2010

Olof bloggade just om en mycket viktig vinkel att tänka på gällande datalagringsdirektivet, nämligen att argumentet ”vi måste, annars blir det böööööter” måste sättas i proportion till andra kostnader och argument. Har ni inte läst hos Olof så in och läs!

Visst, det är pengar och såklart tråkigt att behöva betala, men det är ändå bara pengar och som Olof visar inte speciellt jättestora belopp. När det dessutom är så att Sverige är nettobidragare till EU så behöver vi bara välja att betala lite mindre, med avdrag för böterna.

För det finns faktiskt något som heter rättigheter. Något som är det öppna och fria samhället fundamenta. Saker man inte kompromissar om. Frihet. Kommissionen… kan fan ta våra pengar och stoppa upp dom där solen inte skiner!

Pengar! Jag kommer att tänka på stroferna ur Verner von Heidenstams dikt Medborgarsång: ”Det är skam, det är fläck på Sveriges banér, att medborgarrätt heter pengar”

They may take our money, but they never take our FREEDOM!!


Patent är intellektuella kärnvapen!

28 februari 2010

Olof visade för några dagar sedan hur vaga formuleringarna i ett mjukvarupatent kan se ut och klara uppmärksammade mig på att facebook patenterat sättet de valt att sköta flöden.

Den bit jag bidrar med i det här bloggosfärspusslet (nyord ftw!) blir att påpeka att det knappast är konstigt att facebook skaffar sig patent. De flesta drar antagligen slutsatsen att facebook har tänkt använda patentet genom att stämma någon som de menar gör intrång i det, men hur det är med den saken får tiden utvisa.

För det finns faktiskt andra anledningar att skaffa patent än att stämma folk som gör intrång. Nämligen som defensiva vapen att kunna ta till om någon stämmer företaget för patentintrång att stämma tillbaka. Rädslan för detta gör företagen istället för att stämma andra företag med likvärdigt stora patentportföjer väljer att korslicensiera.

”För att kunna skydda sig har Oracle dessvärre tvingats att som försvarsstrategi selektivt ansöka om patent som kan öppna dörren för korslicensieringsavtal med andra företag som hävdar att Oracle begår patentintrång”

Oracle Corporation Patent Policy

Kvar blir de mindre aktörer utan eller med radikalt mindre patentportföljer som de stora företagen får ett mycket stort övertag på. Det är därför som företag som generellt inte gillar patent, som Google och Red Hat, mer eller mindre ser sig tvingade att ändå skaffa patent. Detta brukar kallas för ”The Patent Cold War”.

Som Alan Cox uttrycker det i videon nedan; ”Its a bit like nuclear war and nuclear weapons. Nobody particually wants to launch any, but if you dont have any to lauch back, you got a problem.”

Avrusta, nu!


Vi kan förändra världen, såhär gör man!

10 februari 2010

Efter Ricks riktigt uppryckande bloggpost om att vi har medvind kom jag att tänka på vad en av mina förebilder Eben Moglen berättar att han lärde sig om vad man behöver veta för att förändra världen, när han var lärling till Thurgood Marshall (förste afroamerikanen i USAs högsta domstol).

Kanske låter det här som plattityder och något som kan viftas bort självklarheter, men faktum är att jag tror det bor en djup sanning i det, även om insikten om det inte är slutet på diskussionen utan början, det är själva premissen.

En person i piratpartiet som har varit väldigt bra på båda de här delarna är piraten som fyllde år under dagen som gick; Christian Engström. Han har visat prov på att kunna adressera och ge bra svar både frågan, ”vart vill vi?” och frågan ”hur ska vi ta oss dit?”.

Det är förtroendeingivande! Tack Christian! Hoppas du fick en trevlig födelsedag, det är du värd!


min korta reflektion över gårdagen…

03 februari 2010

Efter att ha läst klaras kloka blogginlägg om hur vi som parti i en ny tid med ny teknik fungerar annorlunda satt jag en stund och funderade på vad jag själv tyckte och tänkte om saken.

Slutsaten blev att jag kom fram till att jag inte hade några jättestarka åsikter eller känslor, men en mening i en kommentar som dröjde sig kvar hos mig därför att jag tyckte var väldigt talande och som jag därför vill lyfta upp var den från Ulf_pirat

Till alla icke-pirater som läser detta vill jag i alla fall säga att andra partier också har massor av slitningar fast de syns inte så här öppet!


Några kandidattips för primärvalet

11 januari 2010

Rösta i Primärvalet

Nu är det snart bara en vecka kvar i piratpartiets primärval till valsedlarna till riksdagsvalet senare i år!

Här kommer några tips på några av dom som jag har för avsikt att rösta på. Först några allmänna principer: Jag har valt att främst rösta på kandidater från västra distriktet, även om jag gjort några undantag lägst ner på listan. Detta eftersom varje distrikt valsedel kommer bestå av 12 kandidater som måste komma från distriktet utöver de 10 kandidater som kommer vara gemensamma för partiets alla valsedlar och kan komma varifrån som helst i landet. Att bara rösta på, eller rösta på nästa bara kända namn från andra delar av landet kan göra att vi riskerar att inte få de bästa kandidaterna från väst på dom 12 platserna. Dessutom skulle det väl vara kul om vi kunde få någon kandidat bland rikskandidaterna. Men jag har längst ner placerat två kandidater som inte är från andra distrikt som jag tror men ändå på det sättet vill försöka försäkra mig om att de kommer med.

Jag har försökt sprida mina kandidater över distriktets valkretsar. De valkretsar som fick minst kandidater på min lista fick ändå 2 och ingen fick fler än 4. 7 av mina kandidater är kvinnor, skulle egentligen velat ha någon till, men man kan inte klara alla sina kriterier samtidigt. Gällande ålder har jag en rätt normalfördelningskurva med 3 kandidater under 20, fyra kandidater över 40 och 8 respektive 7 kandidater i åldrarna 20-30 respektive 31-40.

Därutöver är det främst två personliga egenskaper som jag letat efter då jag plockat fram kandidater. Dels hur bra personen skulle göra sig och kunna tillföra i en riksdagsgrupp. Men lika viktigt om inte än viktigare är förmågan att engagera och se till att partiet får röster och på så vis faktiskt kommer in i riksdagen.

Från början hade jag tänkt skriva ner hela röstlistan så som jag tänkt rösta, men det känns inte helt rätt, så säker är jag inte på alla 22 namn jag har satt på min valsedel att jag vill peka ut dom och inga andra som rekommenderade. Istället kommer jag redogöra vilka 10 jag har i toppen. Innan vi börjar vill jag understryka att det är tips utifrån min egen bedömning, tycker du det ligger något i mitt resonemang så ta intryck, tycker du jag resonerar konstigt så ändra på de punkter du tycker jag har fel på och rösta efter eget gottfinnande.

1 Björn Odlund 27 år, Borås

Ok, vissa tycker nog det är lite självgott att sätta sig själv överst (vilket jag till viss del kan förstå), men jag tycker att jag efter 4 år i partiet har stor förståelse för partiet och dess ideologi och har fått väldigt bra medievana under åren som aktiv. Dessutom fick jag tidigt lära mig av kamrater i partiet att ditcha jantelagen. Så, fuck you jante, fuck you!

2 Marie Axelsson 24 år, Forshaga

Engagerad och inte rädd för att hugga i och hjälpa till. Lyckades på ett lysande sätt tänka utanför de traditionella ramarna och engagera nya väljargrupper i EU-valet förra året.

3 Olof Bjarnason 31 år, Mölndal

Med sina oerhört pedagogiska och trevliga bilder och diagram lyckas han förklara och få ut budskap till en helt ny publik. Att behärska konsten att föra ut nördiga och tekniska spörsmål till gemene man är en stor kompetens, särskilt som en bild ofta säger mer än tusen ord.

4 Egil Möller 31 år, Norge

Trevlig och glad kille med stor insikt i teknik och piratideologin. Bor dessutom i Oslo där det bor uppemot så mycket som 50 000 svenska medborgare.

5 Tess Lindholm 19 år, Partille

Ung engagerad och full av energi. Nyligen lärt känna men på den korta tiden har jag fått ett stort förtroende för hennes förmåga.

6 Johan Lundberg 37 år, Lidköping

Ihärdig och handlingskraftig, kunnig och insatt. Insikter och kunskap om informationsspridning och sociala medier i det nya medielandskapet.

7 C Magnus Berglund 48 år, Karlstad

Lugn och trygg värmlänning. Har i Värmland varit oerhört duktig på att engagera och dra ta in nytt folk och få partiet och rörelsen att växa och bli robustare.

8 Kalle Vedin 26 år, Göteborg

Oerhört kunnig om teknik i allmänhet och internet i synnerhet. Dessutom oerhört envis och ger sig inte trotts att flertalet andra redan gett upp. Har som aktivist arrangerat föreläsningar, demonstrationer och mycket annat med stor framgång.

9 Marielle Lecoq 39 år, Borås

Jordnära och vardagligt resonerande sätt. Kan ”tala med bönder på bönders vis”.

10 Olof Noaksson 18 år, Trollhättan

Jag gör en liten chansning här, men verkar mycket engagerad och kunnig och eftersom folk jag har förtroende för har förtroende för honom tror jag han kommer göra ett utmärkt jobb. Dessutom tror jag det är viktigt att vi har ett par yngre på listan som kan appelera till förstagångsväljarna.


Låt folk måla sina cykelskjul ifred! :)

10 januari 2010

Den senaste tiden har det förts en intressant och givande diskussion om kritik i piratpartiet i allmänhet och olika medlemmars bloggar i synnerhet.

Intressant diskussion i sin helhet, men jag tycker att den bitvis hamnat något snett. Visst, det är säkert ett åtminstone delvis kommunikativt problem, vilket nog beror på alla i debatten lite till mans. Så, bättre sent än aldrig, det här är min syn på saken.

Jag menar att det finns två huvudtyper av kritik inom partiet och det handlar inte om så mycket om hur kritiken utformas (även om det också är viktigt att tänka på) utan mot vem eller vilka mottagaren av kritiken man väljer att lägga ner tid på att kritisera är.

Dels finns kritiken mot valda formella grupper så som styrelse och partiledning. Den här sortens kritik är enligt mig naturligt; att försöka ”förbjuda” det vore inte bara dåligt för att inte säga farligt, det vore närmast lika idiotiskt som att försöka förbjuda vatten att vara vått, särskilt i en så debattglad organisation med så mycket folk ur generationen som misstror auktoriteter som piratpartiet är. Däremot bör man som alltid även här tänka på hur/var/när man framför kritik även av det här slaget. Även om kritiken oftast är nödvändig och nyttig som sådan, gäller det att framföra den rätt för att den ska gå fram.

Det jag istället ser som oroväckande och jag tycker att man bör fundera över är den återkommande tendens att kritisera enskilda aktivister. Är det över huvud taget något man bör lägga energi på? Om man absolut måste, hur bör man då göra?

Kritik mot enskilda aktivister är nämligen enligt mitt sätt att se det en form av bikesheding (svenska: cyckelställsfråga). I korthet att man alltså lägger tid och ork på att kritisera små och obetydliga detaljer, för att man kan och vill delta, snarare än att fråga sig om man lägger sin tid och energi på rätt sak och lägga den där den behövs och gör skillnad.

Jag tycker sådant är särskilt tråkigt när det gäller enskilda aktivister utan en formell roll över huvud taget utan bara spenderar sin fritid på något som den känner är meningsfullt och kul. Att vilja aktivera sig och göra något får inte mötas med gnäll om detaljer och micromanagement. Att hjälpa till och förbättra är bra, men att gnälla och säga att sådär kan du ju inte göra, leder bara till dödandet av engagemang, viktigt engagemang.

I det värderingsdokument som partistyrelsen tog fram och som diskuterats flitigt bland bloggar sedan dess står det bland annat följande:

VI TAR INITIATIV OCH RESPEKTERAR ANDRAS. Den som tar ett initiativ får det oftast. Vi undviker att kritisera andras intiativ, för den som tar ett initiativ, gör något för partiet. Om vi tycker att det initiativet drog i väg i fel riktning, så kompenserar vi genom att ta ett eget initiativ som stämmer mer med vårt eget ideal. Om vi ser något vi inte gillar, så svarar vi genom att producera och försöka sprida något vi gillar, i stället för att peka på det vi ogillar. Vi behöver mångfald i vår aktivism och ska sträva mot det.

Just så tror jag vi måste tänka gällande aktivism! Så snälla, sitt inte å gnäll å kritisera detaljer där du tycker andra gjorde fel i sina val. Låt folk måla sina cykelskjul i vilken färg dom vill; då får vi en mångfald av blåa, gröna, gula, röd och såklart lila sådana. Den principen kommer inte bara producera flest, utan med tiden kommer folk se vilket som är bäst, i det fallet det finns något. Vad som är ‘bäst’ går nämligen bara avgöra i en avgränsad miljö och eftersom miljön ofta skiljer sig är ofta mångfalden av implementationer naturlig och bra.

Det är alltså den senare sortens kritik mot aktivister och dessa kritiker som jag anser vara det som bör kalla för baksätesförande. Även om vissa kanske ser termen hänvisa till båda formerna av kritik så är det åtminstone i mina ögon klart vilken sort baksätesförande som det i så fall ”måste vara slut” på.

Till sist. En person som jag måste ge en eloge till för hans sätt att kritisera och pusha utan att hetsa och klaga är Daniel Svensson. Ända sen i våras då våra vägar möttes har han varit ett ständigt bollplank och en som givit en behövade knuff med saker som blivit liggande allt för länge, men alltid på ett schysst och trevligt sätt, istället för att klaga på att dit-och-datt inte hunnits med ännu. Det var faktiskt främsta skälet att jag i sommras valde att fråga honom om han ville axla rollen som vice distriktsledare i somras.