Kontanter är inte detsamma som papperspengar!

17 augusti 2010

Mikael på skivad lime skriver om sin syn på betalkort och länkar till viktualiebroderns intressanta arbete om att återupprätta kontanter som betalningsmedel med kommentaren att han inte tror att det är den optimala lösningen. Det är något som jag mycket väl kan instämma i, för även om jag tycker att viktualiebroderns projekt är hedervärt, så är jag något kluven till det här som kallas ”kontanter”.

Det jag gillar med ”kontanter” är att det är ett anonymt betalningsmedel. Det jag ogillar är att det är ett analogt betalningsmedel.

Men saken är ju den att kontanter inte måste vara analogt (varför jag skrev ”kontanter”), det finns nämligen inget som säger att kontanter måste vara sedlar och mynt!

Nej, kontant är ingen synonym till ”papperspengar”, men vad är då definitionen, frågar vän av ordning; vad är en kontant?

En bra förklaring tycker jag nuvarande riksbankschefen Stefan Ingves gav för över tio år sedan då var han vice riksbankschef (läs gärna hela föredraget, mycket läsvärt!):

Jag tror man lite slarvigt kan säga att det ligger nånstans däremellan: vissa lösningar ligger närmare kontanter, andra närmare kontomedel. Likheten med kontanter ligger i att transaktionerna kan göras i princip anonymt och utan någon kontroll mot något konto, d v s ”off-line”. Hos sådana system där värdena kan cirkulera från användare till användare utan att efter varje vända gå tillbaka till utgivaren blir kontantlikheten ännu större.

[…]

Allmänt kan man väl säga att graden av anonymitet och överförbarhet i praktiken avgör om det mest liknar kontanter eller pengar på konto.

Det vill säga, de två faktorerna som konstituerar ”kontanthet” är

  • anonymitet
  • möjlighet aktörer att göra överföringar mellan sig utan att koppla upp sig mot en tredje mellanpart (peer2peer och afk)

Dagens digitala betalningsmöjligeter afk eller på nätet med betalkort är däremot mer en digitaliserad form av kontoöverföring från en köpares till en säljares bankkonto.  Vid överföringen måste man koppla upp sig mot en tredje part och det är inte anonymt.

Om man är intresserad av hur det här kan göras är det här en länk som ger en hel del kött på benen. Och som författaren noterar i sammanfattningen i del 6:

Betalning med betalkort via öppna nätverk där säkerheten garanteras med olika kryptografiska algoritmer är en bra ad-hoclösning för ett redan existerande system. Problemet med betalkort är dock att kunden aldrig kan vara anonym samt de relativt höga transaktions kostnader. Ett mycket troligt scenario för betalkorten är att de från att starkt ha erövrat den elektroniska betalningsmarknaden försvinner vartefter de riktiga elektroniska pengarna etableras och tar över marknaden.

Huruvida dessa system kommer erbjuda anonyma betalningar eller ej är svårt att säga eftersom både affärer, banker och staten har mycket att vinna på att de kan kontrollera enskilda köp och dessutom segmentera marknaden i olika personlighetsprofiler. Ett annat skäl främst för staten är att de med anonyma betalningar förlorar möjlighet att ta ut tullar och andra avgifter för varor som säljs då dessa ofta kan skickas direkt till kunden över nätet.

Det här går att göra, det enda som saknas är politisk vilja! Det finns visserligen endel små projekt som som är principiellt intressanta, men varför görs det knappt eller ingenting sådant här på statlig nivå? Eller inom banksektorn? Eller ja, de svenska bankerna hade ju sitt halvhjärtade försök med det undermåliga Cashkortet.

Varför är det här viktigt då (förutom att folk som jag vill ha digitala kontanter och ogillar fysiska sedlar och mynt)? Tillbaks till Stefan Ingves:

Likafullt finns det ett ”systemproblem”, men av ett annat slag. Det som kan hända är att dåligt utformade och inkompetent eller oseriöst skötta system kan leda till omfattande förtroendeproblem som drar med sig liknande system och tekniker, vilket i sin tur kan leda till en stegvis erodering av betalningssystemets funktionsförmåga. En konsekvens kan bli en återgång till kontantekonomin, vilket skulle vara en samhällsekonomiskt mycket kostsam ”flight to quality”. I det perspektivet kan man för övrigt se centralbankens utgivning av sedlar och mynt som ett sista skyddsnät för ett ännu större och ännu mer förödande steg bakåt: en återgång till bytesekonomin.

Dvs, om folket inte känner sig tillfreds och har förtroende för systemet kan det braka ihop och vi kan tvingas tillbaks till äldre system som dagens kontantsystem eller om det avskaffats till en bytesekonomi. Bytesekonomi är nämligen, om än väldigt otymplig, per definition anonym.

En sak som jag tror är viktig för att folk ska känna förtroende för ett digitalt kontantsystem är möjligheten att kontrollera sitt saldo. Det ska vara minst lika enkelt som att öppna plånboken och titta, typ en liten display på kortet/manicken man betalar med och en knapp att trycka på för att visa saldo.

Jag försökte få nån slags respons från den retoriskt töntiga kampanjen kontantfritt.nu i den här frågan i ett mail, men jag fick ett svar som menade att visst kan man göra så som jag förordade men det är inte den vägen dom förespråkar eftersom det finns en viss poäng med spårbarhet, så istället förespråkar dom stärkt integritet och banksekretess.

Well, det är ju visserligen bra med integritet och banksekretess, men det räcker inte eftersom ”integritet” inte är anonymitet. Det duger helt enkelt inte, ska vi gå över till digitala betalningsmedel behöver vi digitala kontanter eftersom vi behöver anonymitet.

just my two digital cents…


And Now for Something Completely Different

13 augusti 2010
Lars Vilks som rondellhund

Yttrandefriheten är lyckligtvis inte enkelriktad.

1. Upphovsrättsintrång!!
2. Yttrandefrihet!!
3. ???
4. Profet!!

for the lulz!

Ps. Första personen som postar en hotfull kommentar vinner ett avgassystem till en Datsun… ;-)


Någon jävla ordning ska det vara i ett parti!

12 augusti 2010

Viktualiebrodern skriver om vikten att inte peka finger utan kunna ha en förlåtande attityd.

För den senaste veckan har det pågått ett ganska otäckt blame game.

Extra otäckt blir det när personen som får utstå spott å spe inte gjorde det minsta fel, även om situationen som helhet är olycklig.

För saken ÄR ju den att Rick tvärt emot vad belackarna påstår hade fullt stöd i valmanifestet för det han sa!

Så här sa den relevanta passusen:

“Informationsinnehav ska avkriminaliseras i samtliga fall. Endast informationsdistribution kan vara straffbart, och då bara i mycket speciella fall där sekretessbelagda personuppgifter inte får spridas från myndighet/sjukhus/bank, eller då det rör nationens säkerhet.”

Vilken del av ”samtliga fall” är det egentligen som är så svår att förstå?!

Dessutom menar man att man ”tolkade texten olika” och att ”innehav […] ska fortsatt vara illegalt och falla under de undantag som passusen räknar upp.” när undantagen räknade upp när distribution av information skulle vara straffbart, inte innehav.

Rimligtvis kan en person som jobbat som bokförlagschef läsa innantill på svenska!

Och att man missat den och bara greppar efter halmstrån när man ska pudla må väl vara, men rättfärdigar inte att någon ska behöva ta emot oförtjänt skit för påhittade fel man inte begått.

Sen tycker jag att skrivningen var olämplig och olyckig, men då är det skrivningen man ska skylla på och inte att Rick till fullo gjort sitt jobb och företrätt den.

Jag erkänner också; det är mitt fel! Förlåt mig!

Jag såg också skrivningen om total informationsfrihet dagen före valmanifestet släpptes. Jag reagerade inte särskilt på det, jag blev lite förvånad att man kommit fram till ett så modigt ställningstagande, men fanns det en konsensus så var det så och jag hade ju inte engagerat mig i processen, så jag fick ju stå mitt kast tänkte och tyckte jag.

Faktum var att jag reagerade mer på språket, textens disposition och layouten av dokumentet som i min ögon var mycket snyggare i vårt valmanifest 2006.

Det är vi medlemmar som inte engagerat oss och då blir kvalitén därefter, men det är vårt fel, inget som Rick ska behöva löpa gatlopp för!

Därför tycker jag det är bra att vi reviderar, men tycker att lärdomar måste dras för framtiden. Men då måste alla inse vilken del de själva har i problematiken istället för att peka finger och skylla på andra. Och, det är ok att göra fel, så länge man är beredd att erkänna det. :-)

I sakfrågan står jag nog rätt nära den här kommentaren av av Anders Troberg. Även om jag förstår och delvis håller med i informationsfrihetliga perspektivet så är jag inte säker på att jag håller med i det helt och det är främst ur ett rättssäkerhetsperspektiv jag  ser frågan ur:

Folk som råkat få barnporr pga av virus eller plantage (och sådana historier är inte ovanligt om man kollar teknikpress som IDG eller Slashdot) eller där ett stort arkiv på flera hundra tusen filer och någon enstaka är barnporr som vederbörande inte vetat om. Det behövs med andra ord ett stärkt krav på bevis av uppsåt att inneha materialet. Både av rätten och åklagaren, men även polisen måste jobba efter frågan om uppsåt föreligger, med tanke på det sociala stigma som ett så vidrigt brott kommer leda till.

(ps: unga läsare som inte känner igen bloggrubriken hänvisas hit)


Valkompass medelst svart låda

20 maj 2010

Efter att ha blivit uppmärksammad av andraSvenska Dagbladets valkompass med i vissa avseenden uppenbart mycket tveksamt resultat skulle jag bara vilja komma med en liten kommentar:

Svd skriver på sin blogg att:

Kompassen är utvecklad av TT Spektra, ett dotterföretag till nyhetsbyrån TT. De i sin tur har tagit hjälp av statsvetarna Christer Isaksson, Stig-Björn Ljunggren och Tommy Möller för att utforma frågorna och vikta resultatet.

Efter att ha varit i kontakt med TT Spektra (scrolla ner till ”valkompass”) fick jag bekräftat vad jag misstänkte. Det hela är en så kallad svart låda; hur dina svar på frågorna (input) behandlas för att beräkna fram till ett ett svar till dig (output) om hur mycket du sympatiserar med de olika partierna är hemligt!

(visserligen går det möjligen att använda omvänd ingenjörskonst men har inte så mycket med saken i sig att göra…

uppdatering:redan samma eftermiddag visar det sig att en sådan beräkning medelst program vara gjord, och…its so wrong, on som many levels; om den stämmer är det flertalet saker som var nyheter för mig som varit med i pp i snart 4,5 år; tydligen är vi för tobinskatt, för alokoholmonopolet. De två var väl de två mest iögonfallande även om det fanns fler som man reagerade ”hur tänkte dom nu?”. Personligen tror jag att jag valde att vara sympatisör på den ena och emot på den andra, men att vi som parti tagit ställning var nytt för mig, tillbaka till partiprogrammet! allvarligt skulle jag nog kunna ranta loss rejält här, men in och läs Jespers inlägg och kommentarsdiskussion istället…)

Om man tar svartlådemekaniken till sin spets skulle man kunna ställa ett 20-talet frågor och sen helt oavsett vad personen svarat helt frankt ge svaret:
Du sympatiserar med 100% med SocialModeraterna, det Liberala Arbetarpartiet

Nåja, nu är resultatet i de allra, allra flesta fall säkerligen väldigt bra, men uppenbart inte så att alla tycker att det är så i alla aspekter.
Dessutom måste man fråga sig om svartlådemekaniken är rimlig ur rent principiellt synvinkel. För var den principen säger är; ”Lita på oss!” och även om jag och de flesta med mig gör det i många fall, så knappast så i alla fall, särskilt inte efter det här.

Röstat i primärvalet till valsedeln i Västra Götalands regionen

06 mars 2010

Just nu pågår i piratpartiet primärval till de valsedlar där partiet ställer upp i lokalval. Ett sådant ställe, där jag ställer upp och får rösta, är i Västra Götalandsregionen. 19 kandidater finns att rangordna när man röstar, som går att läsa presentationer av här. Röstar gör man här.

Det var bitvis svårt att rangordna kandidaterna. Nu måste man inte rangordna alla 19 kandidater om man inte vill, man kan rösta på 1 kandidat om man inte orkar sätta sig in mer, men demokratinörd som man är så… hehe. Men mot slutet blev det riktigt svårt och även i mitten är jag inte helt säker på att jag gick på mer än känsla (därför kan det vara bra att som jag spara koden man får när man röstat så jag kan ändra fram till valet stänger).

I toppen var jag däremot åtminstone hyfsat nöjd och tänkte tipsa om några personer och deras presentationer som jag tycker man ska ta en titt på och fundera på om man inte själv borde lägga en röst på. Det är personer jag tycker är väl införstådda i partiets politik och strategi. Så här kommer min de 5 översta på min valsedel.

1. Björn Odlund
2. Jacob Hallén
3. Erik Fredriksen
4. Kent Holmblad
5. Olof Noaksson

Såså, iväg och påverka nu!


Dags att sätta saker i proportion!

05 mars 2010

Olof bloggade just om en mycket viktig vinkel att tänka på gällande datalagringsdirektivet, nämligen att argumentet ”vi måste, annars blir det böööööter” måste sättas i proportion till andra kostnader och argument. Har ni inte läst hos Olof så in och läs!

Visst, det är pengar och såklart tråkigt att behöva betala, men det är ändå bara pengar och som Olof visar inte speciellt jättestora belopp. När det dessutom är så att Sverige är nettobidragare till EU så behöver vi bara välja att betala lite mindre, med avdrag för böterna.

För det finns faktiskt något som heter rättigheter. Något som är det öppna och fria samhället fundamenta. Saker man inte kompromissar om. Frihet. Kommissionen… kan fan ta våra pengar och stoppa upp dom där solen inte skiner!

Pengar! Jag kommer att tänka på stroferna ur Verner von Heidenstams dikt Medborgarsång: ”Det är skam, det är fläck på Sveriges banér, att medborgarrätt heter pengar”

They may take our money, but they never take our FREEDOM!!


Teknikheteronormativitet

05 mars 2010
Vad ringer nu för när det finns e-mail? är ni nån sorts bög eller?

Normativt beteende finns även inom teknikens område


Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.