Någon jävla ordning ska det vara i ett parti!

Viktualiebrodern skriver om vikten att inte peka finger utan kunna ha en förlåtande attityd.

För den senaste veckan har det pågått ett ganska otäckt blame game.

Extra otäckt blir det när personen som får utstå spott å spe inte gjorde det minsta fel, även om situationen som helhet är olycklig.

För saken ÄR ju den att Rick tvärt emot vad belackarna påstår hade fullt stöd i valmanifestet för det han sa!

Så här sa den relevanta passusen:

“Informationsinnehav ska avkriminaliseras i samtliga fall. Endast informationsdistribution kan vara straffbart, och då bara i mycket speciella fall där sekretessbelagda personuppgifter inte får spridas från myndighet/sjukhus/bank, eller då det rör nationens säkerhet.”

Vilken del av ”samtliga fall” är det egentligen som är så svår att förstå?!

Dessutom menar man att man ”tolkade texten olika” och att ”innehav […] ska fortsatt vara illegalt och falla under de undantag som passusen räknar upp.” när undantagen räknade upp när distribution av information skulle vara straffbart, inte innehav.

Rimligtvis kan en person som jobbat som bokförlagschef läsa innantill på svenska!

Och att man missat den och bara greppar efter halmstrån när man ska pudla må väl vara, men rättfärdigar inte att någon ska behöva ta emot oförtjänt skit för påhittade fel man inte begått.

Sen tycker jag att skrivningen var olämplig och olyckig, men då är det skrivningen man ska skylla på och inte att Rick till fullo gjort sitt jobb och företrätt den.

Jag erkänner också; det är mitt fel! Förlåt mig!

Jag såg också skrivningen om total informationsfrihet dagen före valmanifestet släpptes. Jag reagerade inte särskilt på det, jag blev lite förvånad att man kommit fram till ett så modigt ställningstagande, men fanns det en konsensus så var det så och jag hade ju inte engagerat mig i processen, så jag fick ju stå mitt kast tänkte och tyckte jag.

Faktum var att jag reagerade mer på språket, textens disposition och layouten av dokumentet som i min ögon var mycket snyggare i vårt valmanifest 2006.

Det är vi medlemmar som inte engagerat oss och då blir kvalitén därefter, men det är vårt fel, inget som Rick ska behöva löpa gatlopp för!

Därför tycker jag det är bra att vi reviderar, men tycker att lärdomar måste dras för framtiden. Men då måste alla inse vilken del de själva har i problematiken istället för att peka finger och skylla på andra. Och, det är ok att göra fel, så länge man är beredd att erkänna det. :-)

I sakfrågan står jag nog rätt nära den här kommentaren av av Anders Troberg. Även om jag förstår och delvis håller med i informationsfrihetliga perspektivet så är jag inte säker på att jag håller med i det helt och det är främst ur ett rättssäkerhetsperspektiv jag  ser frågan ur:

Folk som råkat få barnporr pga av virus eller plantage (och sådana historier är inte ovanligt om man kollar teknikpress som IDG eller Slashdot) eller där ett stort arkiv på flera hundra tusen filer och någon enstaka är barnporr som vederbörande inte vetat om. Det behövs med andra ord ett stärkt krav på bevis av uppsåt att inneha materialet. Både av rätten och åklagaren, men även polisen måste jobba efter frågan om uppsåt föreligger, med tanke på det sociala stigma som ett så vidrigt brott kommer leda till.

(ps: unga läsare som inte känner igen bloggrubriken hänvisas hit)