Patent är intellektuella kärnvapen!

28 februari 2010

Olof visade för några dagar sedan hur vaga formuleringarna i ett mjukvarupatent kan se ut och klara uppmärksammade mig på att facebook patenterat sättet de valt att sköta flöden.

Den bit jag bidrar med i det här bloggosfärspusslet (nyord ftw!) blir att påpeka att det knappast är konstigt att facebook skaffar sig patent. De flesta drar antagligen slutsatsen att facebook har tänkt använda patentet genom att stämma någon som de menar gör intrång i det, men hur det är med den saken får tiden utvisa.

För det finns faktiskt andra anledningar att skaffa patent än att stämma folk som gör intrång. Nämligen som defensiva vapen att kunna ta till om någon stämmer företaget för patentintrång att stämma tillbaka. Rädslan för detta gör företagen istället för att stämma andra företag med likvärdigt stora patentportföjer väljer att korslicensiera.

”För att kunna skydda sig har Oracle dessvärre tvingats att som försvarsstrategi selektivt ansöka om patent som kan öppna dörren för korslicensieringsavtal med andra företag som hävdar att Oracle begår patentintrång”

Oracle Corporation Patent Policy

Kvar blir de mindre aktörer utan eller med radikalt mindre patentportföljer som de stora företagen får ett mycket stort övertag på. Det är därför som företag som generellt inte gillar patent, som Google och Red Hat, mer eller mindre ser sig tvingade att ändå skaffa patent. Detta brukar kallas för ”The Patent Cold War”.

Som Alan Cox uttrycker det i videon nedan; ”Its a bit like nuclear war and nuclear weapons. Nobody particually wants to launch any, but if you dont have any to lauch back, you got a problem.”

Avrusta, nu!


Vi kan förändra världen, såhär gör man!

10 februari 2010

Efter Ricks riktigt uppryckande bloggpost om att vi har medvind kom jag att tänka på vad en av mina förebilder Eben Moglen berättar att han lärde sig om vad man behöver veta för att förändra världen, när han var lärling till Thurgood Marshall (förste afroamerikanen i USAs högsta domstol).

Kanske låter det här som plattityder och något som kan viftas bort självklarheter, men faktum är att jag tror det bor en djup sanning i det, även om insikten om det inte är slutet på diskussionen utan början, det är själva premissen.

En person i piratpartiet som har varit väldigt bra på båda de här delarna är piraten som fyllde år under dagen som gick; Christian Engström. Han har visat prov på att kunna adressera och ge bra svar både frågan, ”vart vill vi?” och frågan ”hur ska vi ta oss dit?”.

Det är förtroendeingivande! Tack Christian! Hoppas du fick en trevlig födelsedag, det är du värd!


min korta reflektion över gårdagen…

03 februari 2010

Efter att ha läst klaras kloka blogginlägg om hur vi som parti i en ny tid med ny teknik fungerar annorlunda satt jag en stund och funderade på vad jag själv tyckte och tänkte om saken.

Slutsaten blev att jag kom fram till att jag inte hade några jättestarka åsikter eller känslor, men en mening i en kommentar som dröjde sig kvar hos mig därför att jag tyckte var väldigt talande och som jag därför vill lyfta upp var den från Ulf_pirat

Till alla icke-pirater som läser detta vill jag i alla fall säga att andra partier också har massor av slitningar fast de syns inte så här öppet!


Några kandidattips för primärvalet

11 januari 2010

Rösta i Primärvalet

Nu är det snart bara en vecka kvar i piratpartiets primärval till valsedlarna till riksdagsvalet senare i år!

Här kommer några tips på några av dom som jag har för avsikt att rösta på. Först några allmänna principer: Jag har valt att främst rösta på kandidater från västra distriktet, även om jag gjort några undantag lägst ner på listan. Detta eftersom varje distrikt valsedel kommer bestå av 12 kandidater som måste komma från distriktet utöver de 10 kandidater som kommer vara gemensamma för partiets alla valsedlar och kan komma varifrån som helst i landet. Att bara rösta på, eller rösta på nästa bara kända namn från andra delar av landet kan göra att vi riskerar att inte få de bästa kandidaterna från väst på dom 12 platserna. Dessutom skulle det väl vara kul om vi kunde få någon kandidat bland rikskandidaterna. Men jag har längst ner placerat två kandidater som inte är från andra distrikt som jag tror men ändå på det sättet vill försöka försäkra mig om att de kommer med.

Jag har försökt sprida mina kandidater över distriktets valkretsar. De valkretsar som fick minst kandidater på min lista fick ändå 2 och ingen fick fler än 4. 7 av mina kandidater är kvinnor, skulle egentligen velat ha någon till, men man kan inte klara alla sina kriterier samtidigt. Gällande ålder har jag en rätt normalfördelningskurva med 3 kandidater under 20, fyra kandidater över 40 och 8 respektive 7 kandidater i åldrarna 20-30 respektive 31-40.

Därutöver är det främst två personliga egenskaper som jag letat efter då jag plockat fram kandidater. Dels hur bra personen skulle göra sig och kunna tillföra i en riksdagsgrupp. Men lika viktigt om inte än viktigare är förmågan att engagera och se till att partiet får röster och på så vis faktiskt kommer in i riksdagen.

Från början hade jag tänkt skriva ner hela röstlistan så som jag tänkt rösta, men det känns inte helt rätt, så säker är jag inte på alla 22 namn jag har satt på min valsedel att jag vill peka ut dom och inga andra som rekommenderade. Istället kommer jag redogöra vilka 10 jag har i toppen. Innan vi börjar vill jag understryka att det är tips utifrån min egen bedömning, tycker du det ligger något i mitt resonemang så ta intryck, tycker du jag resonerar konstigt så ändra på de punkter du tycker jag har fel på och rösta efter eget gottfinnande.

1 Björn Odlund 27 år, Borås

Ok, vissa tycker nog det är lite självgott att sätta sig själv överst (vilket jag till viss del kan förstå), men jag tycker att jag efter 4 år i partiet har stor förståelse för partiet och dess ideologi och har fått väldigt bra medievana under åren som aktiv. Dessutom fick jag tidigt lära mig av kamrater i partiet att ditcha jantelagen. Så, fuck you jante, fuck you!

2 Marie Axelsson 24 år, Forshaga

Engagerad och inte rädd för att hugga i och hjälpa till. Lyckades på ett lysande sätt tänka utanför de traditionella ramarna och engagera nya väljargrupper i EU-valet förra året.

3 Olof Bjarnason 31 år, Mölndal

Med sina oerhört pedagogiska och trevliga bilder och diagram lyckas han förklara och få ut budskap till en helt ny publik. Att behärska konsten att föra ut nördiga och tekniska spörsmål till gemene man är en stor kompetens, särskilt som en bild ofta säger mer än tusen ord.

4 Egil Möller 31 år, Norge

Trevlig och glad kille med stor insikt i teknik och piratideologin. Bor dessutom i Oslo där det bor uppemot så mycket som 50 000 svenska medborgare.

5 Tess Lindholm 19 år, Partille

Ung engagerad och full av energi. Nyligen lärt känna men på den korta tiden har jag fått ett stort förtroende för hennes förmåga.

6 Johan Lundberg 37 år, Lidköping

Ihärdig och handlingskraftig, kunnig och insatt. Insikter och kunskap om informationsspridning och sociala medier i det nya medielandskapet.

7 C Magnus Berglund 48 år, Karlstad

Lugn och trygg värmlänning. Har i Värmland varit oerhört duktig på att engagera och dra ta in nytt folk och få partiet och rörelsen att växa och bli robustare.

8 Kalle Vedin 26 år, Göteborg

Oerhört kunnig om teknik i allmänhet och internet i synnerhet. Dessutom oerhört envis och ger sig inte trotts att flertalet andra redan gett upp. Har som aktivist arrangerat föreläsningar, demonstrationer och mycket annat med stor framgång.

9 Marielle Lecoq 39 år, Borås

Jordnära och vardagligt resonerande sätt. Kan ”tala med bönder på bönders vis”.

10 Olof Noaksson 18 år, Trollhättan

Jag gör en liten chansning här, men verkar mycket engagerad och kunnig och eftersom folk jag har förtroende för har förtroende för honom tror jag han kommer göra ett utmärkt jobb. Dessutom tror jag det är viktigt att vi har ett par yngre på listan som kan appelera till förstagångsväljarna.


Låt folk måla sina cykelskjul ifred! :)

10 januari 2010

Den senaste tiden har det förts en intressant och givande diskussion om kritik i piratpartiet i allmänhet och olika medlemmars bloggar i synnerhet.

Intressant diskussion i sin helhet, men jag tycker att den bitvis hamnat något snett. Visst, det är säkert ett åtminstone delvis kommunikativt problem, vilket nog beror på alla i debatten lite till mans. Så, bättre sent än aldrig, det här är min syn på saken.

Jag menar att det finns två huvudtyper av kritik inom partiet och det handlar inte om så mycket om hur kritiken utformas (även om det också är viktigt att tänka på) utan mot vem eller vilka mottagaren av kritiken man väljer att lägga ner tid på att kritisera är.

Dels finns kritiken mot valda formella grupper så som styrelse och partiledning. Den här sortens kritik är enligt mig naturligt; att försöka ”förbjuda” det vore inte bara dåligt för att inte säga farligt, det vore närmast lika idiotiskt som att försöka förbjuda vatten att vara vått, särskilt i en så debattglad organisation med så mycket folk ur generationen som misstror auktoriteter som piratpartiet är. Däremot bör man som alltid även här tänka på hur/var/när man framför kritik även av det här slaget. Även om kritiken oftast är nödvändig och nyttig som sådan, gäller det att framföra den rätt för att den ska gå fram.

Det jag istället ser som oroväckande och jag tycker att man bör fundera över är den återkommande tendens att kritisera enskilda aktivister. Är det över huvud taget något man bör lägga energi på? Om man absolut måste, hur bör man då göra?

Kritik mot enskilda aktivister är nämligen enligt mitt sätt att se det en form av bikesheding (svenska: cyckelställsfråga). I korthet att man alltså lägger tid och ork på att kritisera små och obetydliga detaljer, för att man kan och vill delta, snarare än att fråga sig om man lägger sin tid och energi på rätt sak och lägga den där den behövs och gör skillnad.

Jag tycker sådant är särskilt tråkigt när det gäller enskilda aktivister utan en formell roll över huvud taget utan bara spenderar sin fritid på något som den känner är meningsfullt och kul. Att vilja aktivera sig och göra något får inte mötas med gnäll om detaljer och micromanagement. Att hjälpa till och förbättra är bra, men att gnälla och säga att sådär kan du ju inte göra, leder bara till dödandet av engagemang, viktigt engagemang.

I det värderingsdokument som partistyrelsen tog fram och som diskuterats flitigt bland bloggar sedan dess står det bland annat följande:

VI TAR INITIATIV OCH RESPEKTERAR ANDRAS. Den som tar ett initiativ får det oftast. Vi undviker att kritisera andras intiativ, för den som tar ett initiativ, gör något för partiet. Om vi tycker att det initiativet drog i väg i fel riktning, så kompenserar vi genom att ta ett eget initiativ som stämmer mer med vårt eget ideal. Om vi ser något vi inte gillar, så svarar vi genom att producera och försöka sprida något vi gillar, i stället för att peka på det vi ogillar. Vi behöver mångfald i vår aktivism och ska sträva mot det.

Just så tror jag vi måste tänka gällande aktivism! Så snälla, sitt inte å gnäll å kritisera detaljer där du tycker andra gjorde fel i sina val. Låt folk måla sina cykelskjul i vilken färg dom vill; då får vi en mångfald av blåa, gröna, gula, röd och såklart lila sådana. Den principen kommer inte bara producera flest, utan med tiden kommer folk se vilket som är bäst, i det fallet det finns något. Vad som är ‘bäst’ går nämligen bara avgöra i en avgränsad miljö och eftersom miljön ofta skiljer sig är ofta mångfalden av implementationer naturlig och bra.

Det är alltså den senare sortens kritik mot aktivister och dessa kritiker som jag anser vara det som bör kalla för baksätesförande. Även om vissa kanske ser termen hänvisa till båda formerna av kritik så är det åtminstone i mina ögon klart vilken sort baksätesförande som det i så fall ”måste vara slut” på.

Till sist. En person som jag måste ge en eloge till för hans sätt att kritisera och pusha utan att hetsa och klaga är Daniel Svensson. Ända sen i våras då våra vägar möttes har han varit ett ständigt bollplank och en som givit en behövade knuff med saker som blivit liggande allt för länge, men alltid på ett schysst och trevligt sätt, istället för att klaga på att dit-och-datt inte hunnits med ännu. Det var faktiskt främsta skälet att jag i sommras valde att fråga honom om han ville axla rollen som vice distriktsledare i somras.


Ett ungdomsförbund ska vara just det!

30 december 2009

Är du medlem i ung pirat? Har du inte röstat i valet till vilka som ska bli ombud än till förbundets kongress i vår? Då tycker jag du ska göra det genast, vid midnatt nämligen stänger omröstningen. Så iväg till omröstningssida NU! :)

Precis som Mab anser jag att man bör rösta ungt, ett ungdomsförbund bör vara av ungdomar, för ungdomar. Det ligger liksom i namnet och syftet. Jag har inte direkt sett mig som del av ung pirat (utan varit mer aktiv i piratpartiet) även om jag varit medlem sedan förbundets start.

Därutöver har jag även varit på de tre första av förbundets kongresser och det kommer faktiskt kännas något märkligt att inte åka på den fjärde. Jag har valt att åka eftersom någon valt att nominera mig och det inte förr blivit något ombudsval utan alla som ställt upp blivit ombud. Men i och med att jag nu är äldre än den ålder som undomsförbund är till för (enligt ungdomsstyrelsens bidragsregler) och förbundet växt så det knakat under föregående år, så bestämde jag mig för att inte acceptera någon nominering i år.

Nu kom det tack å lov ingen sådan, men hade det det så hade jag inte tänkt acceptera den och riskera att i ett val till ombud råka slå ut någon ung och lovande medlem som förbundet är till för, bara för att jag skulle tycka att det vore kul att åka på kongress. Ungdomsförbund, särskillt politiska sådana bör i min mening som sagt bestå av folk mellan 15 och 25, inte mellan 25 och 35. Därför valde jag och tycker att du bör välja att rösta på unga personer i ombudsvalet. Faktum var att den äldsta personen jag valde att rösta på är så ung som 20 år.

Men visst kommer det kännas märkligt att missa den fjärde kongressen när man varit med på de tre första…


Kryptering som mänsklig rättighet

10 december 2009

Som vanligt är jag något efter, men förra måndagen satt jag på en workshop om FRA och olika tekniska lösningar som kryptering och anonymisering man kan använda för att försöka återerövra sitt privatliv så gott det går som tagits ifrån en av FRA-lagen och andra övervakningslagar. För rättigheter måste upprätthållas både med lagar och teknik. Behovet att låsa dörren när man går hemifrån finns även om vi har lagar som säger att folk inte får gå in och ta saker bara för att det är olåst. Självklart ska lagar som FRA-lagen bekämpas, men vi behöver även andra verktyg och metoder att hålla saker privata.

Bland annat pratade Jacob Hallén och Anders Billander om GnuPG vilket fick mig att tänka på ett citat av Eben Moglen, juristen som försvarade skaparen bakom PGP efter att han fått problem (historien om PGP mellan 05:07 och 07:00 i klippet) med de juridiska myndigheterna.

There is a First Amendment right to speak in a encrypted way… The right to speak PGP is like the right to speak Navajo. The Government has no particular right to prevent you from speaking in a technical manner even if it is inconvenient for them to understand.

Det här är en något som vi i Sverige fortfarande har kvar som lagstadgad rättighet. Rätten till ett privatliv har ju i praktiken reducerats till en papperskonstruktion. Moraliskt har vi en rätt till det, även om lagarna inskränker den rättigheten i väldigt stor grad. Hur länge får vi ha kvar rätten att prata på påhittade språk? I England har dom avskaffat den.